DN och yttrandefegheten

Att vara grävande journalist på DN torde väl snarast vara lika döfött som att vara internutredare inom den Napolitanska Camorran.

Visst är det tidigt, men dagens artikel i DN kanske ändå är ett tidigt tecken på att de gamla har gjort sitt. Tiden när man fick sin världsbild och sanning från en enda tidning är ute, det kommer Bonnierstyrda DN snart att förstå.  Nu är det ju förvisso så att oavsett om man läser DN, Expressen, Sydsvenskan(+över 300 andra tidningar) eller ser TV4, går på film(SF), eller köper böcker från Adlibris så är det Bonnier där och drar i tåtarna. Och skulle du handla böcker någon annanstans så har Bonnier ju också sina egna bokförlag i bl a W&W, Albert Bonniers förlag och Forum. Själv håller jag mig uppdaterad via ett 30-talet bloggar i regnbågens alla politiska färjer och jordens alla hörn. När en nyheten väl har nått en toppstyd tidning någonstans här i kalla norden så är den ofta redan läst sedan länge, och då betydligt närmare källan.

När det gäller veckotidnignar mm så har vi ju Tidsam. Tidsam som distruberar alla tidningar över hela vårt avlånga land ägs av – ja du gissade rätt, Bonnier. Bonnier äger alltså inte bara större delen av all media i Sverige, de är också de som ser till, eller inte(Tidsam vägrade te x länge att skicka ut Bonnierkritsika ETC till kioskerna), att det som skrivs kommer ut till oss läsare. Och visste du att det är du och jag som betalar Bonnier för att de ska leverera sin ”sanning” till oss. 15 miljoner årligen närmare bestämt.

Nu har ju Bonnier själv lobbat i EU för att få bort presstödet, vilket kan tyckas märkligt, vem tackar nej till 15 miljoner? Men det är så klart politik och inte nödvändigtvis oberoende liberalt, utan ett försök att helt manifestera sin makt i Sverige. Exakt hur det gick tillväga får vi nog aldrig veta då Bonnier krävde att korrespondansen skulle hemligstämplas, vilket den också gjordes.

Bonniers är Sveriges Berlusconi, och det vill de fortsätta att vara. De vill ha ut Bonniers sanning till alla, de vill att yttrandefegheten sprids. Men bloggare kan det inte stoppa, bloggare behöver inte Bonniers bokbolag, bloggare behöver inte Bonniers tidningar, bloggare behöver inte Bonniers TV-kanaler, bloggare behöver inte Bonniers filmbolag, bloggare behöver inte Bonniers gammelmedia. Bloggare behöver bara en hemsida och engagemang och det skrämmer skiten ur hela Bonniermonopolet. Hur konstigt det än må verka så tycker jag alla bloggare där ute ska se det som ett framsteg att gammelmedierna följer upplevelseindustrins exempel på att skjuta sig själv i foten. De ägnar sig båda åt desperata handlingar för att de så sakteliga börjar på att se slutet på monopolet. I det ena fallet kultur och dess spridning och i det andra åsikter och hur de förmedlas. De gamla behöver kontroll och struktur för att behålla makten. De har alla funnit sin plats någonstans på lädret från kopplets topp till snaran kring halsen. Till deras fasa upptäcker de nu att framtiden inte har någon Herre eller hund, vilket gör dem vilsna och allt mer desperata.

Hos bloggare finns inget beroende av Bonnier, hos bloggare finns ingen (yttrande)feghet. Hos bloggare finns en vilja och ett engagemang helt utan piskor och morötter, och det skrämmer alltid makten, då pengar står sig blankt mot en övertygelse.

Fast innan de drar sin sista suck så lär de i god maffiased make an offer we cant refuse, så var beredda där ute på mer tok från Den gamla familjen.

Bye bye Bonnier, eller som Berlusconi skulle ha sagt,  ciao ciao Bonnier.

Alla turer kring den debatterade artikeln finns bäst att läsa hos bl a: opassande1, opassande2, Amanda Brihed, Hax, stoppafralagen.nu, Rick Falkvinge(pp), Jens O, Johanna Nylander och mitt i steget.